Drömmen om en bästa vän var kanske för mycket. Jag har nog alltid varit en son person som drömmer om saker, sen när jag väl kommer fram är det inte som jag tänkt mig. "Gräset är alltid grönare på andra sidan" stämmer överens på mig känns det som. Men just det här, jag hade sett andra. Jag var avundsjuk. Jag ville ha samma sak. Sen fick jag det. Fast ändå inte. Det var inte samma sak som alla andra haft. "Hon nöjer sig aldrig". Nej det gör jag nog inte. Inte helt. Jag är tacksam för saker, men jag tror alltid att det kan bli bättre. Det är både bra och dåligt. Just i det här fallet är det dåligt.
Jag har nog blivit en svartsjuk, egotrippad och jävligt jobbig bitch som tror att hon är något hon inte är. En jävla subba som beter sig som om hon kan behandla folk lite som hon vill. Just sånna människor har jag hatat, av hela mitt hjärta. Nu är jag en av dom. Människor förändras.. Jag, aldrig till det bättre.