Jag läser bloggen, varje gång mår jag dåligt på nåt sätt. Ofta irriterad, men också ledsen. För jag saknade den personen du brukade vara. Och även fast jag mår dåligt läser jag den ändå. Varför?

Men för att se den från den ljusa sidan, hade jag inte släppt henne skulle jag inte kommit dig så nära som är är nu Karkki <3 Och jag gillar dig bättre. Jag blir alltid gladare av att vara med dig, oavsett. Mår alltid bättre av att prata med dig. För du försöker inte vara någonannan än den du är. Du försöker inte passa in, du är bara dig själv, den jag älskar. Jag är fortfarande lite så att jag vill passa in, som jag försöker få bort, men med dig kan jag inte vara någon annan än mig själv. Jag behöver inte låtsas eller anpassa mig, och så känner jag bara med en äkta vän.