Förut, då hade jag en bästa vän. Men saker förändras, folk förändras. Efter sommarn stog jär där, utan en bästa vän. Efter ett tag fick jag den rollen för en annan. Det skulle vara. Du sa att du inte skulle förvinna, att hon inte skulle vinna. Men när den jag ersatt kom tillbaka, då blev jag ensam. Utan bästa vän. Jag känner fortfarande så för den personen, och även andra. Men det är inte samma sak om inte personen känner likadant..
Jag har alltid haft drömmen om en person som jag kan dela allt med och att den kan dela allt med mig. En person som förstår mig. En person som man allid vänder sig till först. En person som ser mig, som inte behöver fråga, utan bara ser att det är nåt fel. En person som med bara en blick kan förstå, och visa att de förstår. En person som håller om den tills allt känns bra. En person som alltid ställer upp. En person som jag kan kalla syster..
När jag ser andra med deras bästa vänner gör det ont. När de sover över hos varandra, viskar om saker som bara dom vet osv, de gör ont. för jag vill så gärna kunna känna samma sak. Men alla andra har redan någon annan..
Är jag den som blev utan? Blev det ojämt antal männiksor så jag blev över? Kanske?

Jag vill bara avsluta med att säga att jag är väldigt glad över de vänner jag har, jag älskar er <3 Men den här personen, bästa vännen, kan kanske fylla tomrummet i mig? Iaf det som är möjligt.. Finns du?
Och till er som hittat en bästa vä, håll hårt i den personen. Ta väl hand om relationen, den är guld värd..