Jag känner mig dum om jag inte säger att jag saknar dig.
Det visade sig att jag faktiskt va sjuk igår, jag fick helt plötsligt feber och så fort jag ätit och druckit en kopp te skicka pappa upp mig på rummet för att lägga mig i sängen och helst sova. Det gjorde jag inte, men jag låg i sängen och smsade, lyssnae på musik och läste. Sen orkade jag inte, på nåt sätt, me nånting så jag la mig och bara gjorde ingenting. Hade inte ens ork att prata med någon.. Efter en stund kunde jag inte låta bli att göra det som jag inte borde. Jag ångrade mig snabbt och la mig i mörkret igen och tänkte. Efter ett tag somnade jag, typ.
Idag låg jag och tvekade om jag skulle orka gå till skolan eller inte. Låg och argumenterade med mig själv och tillslut blev det att ge sig iväg till skolan iaf, för jag behövde verkligen gå på den där föreläsningen i SO. Försökte förstå hur man tolkar grafer och skriver funktioner hela förmiddagen innan det var dags för svenska.. Vilken förmiddag va.. Hela eftermiddagen hade jag föreläsning och mattelektion så jag kunde inte koncentrera på hur jag mådde. Nu när jag kom hem för en halvtimme sen kunde jag känna, och kände att jag mådde lite bätte, men skulle mått bättre av att vara hemma. Nicke är typ galen och jag kan knappt skriva för han sitter i mitt ansikte och överröser mig med kärlek. Kul att någon gör det. Ingenting får vara viktigare än honom. Ingenting ska jag bry mig om mer än honom. Men det är skönt. Det känns som att han förstår mig bara av att kurra och titta på mig. Som igår, när jag mådde som sämst innan pappa kom hem, så kom han och la mig på min mage och somnade. Ni som inte har djur fattar nog inte hur det känns. Jag bävar för att han kanske försvinner lika snabbt som Affe.. Jag saknar dig mer än någonsin. Nu sitter jag och lyssnar på några tal om andra världskriget på engelska och fattar inte ett skit. Och jag ska kunna berätta om dom muntligt. Jag gillar inte engelska..
In the time it will take you to learn from your mistake
In the time it will take to dial the phone
In the time it will take you to realize her greatness,
she'll be gone, she's moved on
to someone who takes the time
Her love wasn't a priority to you
you had other things on your mind
and now that it's much to little and too far too late
the busy signals all that's left behind
you're all alone
Idag låg jag och tvekade om jag skulle orka gå till skolan eller inte. Låg och argumenterade med mig själv och tillslut blev det att ge sig iväg till skolan iaf, för jag behövde verkligen gå på den där föreläsningen i SO. Försökte förstå hur man tolkar grafer och skriver funktioner hela förmiddagen innan det var dags för svenska.. Vilken förmiddag va.. Hela eftermiddagen hade jag föreläsning och mattelektion så jag kunde inte koncentrera på hur jag mådde. Nu när jag kom hem för en halvtimme sen kunde jag känna, och kände att jag mådde lite bätte, men skulle mått bättre av att vara hemma. Nicke är typ galen och jag kan knappt skriva för han sitter i mitt ansikte och överröser mig med kärlek. Kul att någon gör det. Ingenting får vara viktigare än honom. Ingenting ska jag bry mig om mer än honom. Men det är skönt. Det känns som att han förstår mig bara av att kurra och titta på mig. Som igår, när jag mådde som sämst innan pappa kom hem, så kom han och la mig på min mage och somnade. Ni som inte har djur fattar nog inte hur det känns. Jag bävar för att han kanske försvinner lika snabbt som Affe.. Jag saknar dig mer än någonsin. Nu sitter jag och lyssnar på några tal om andra världskriget på engelska och fattar inte ett skit. Och jag ska kunna berätta om dom muntligt. Jag gillar inte engelska..
In the time it will take you to learn from your mistake
In the time it will take to dial the phone
In the time it will take you to realize her greatness,
she'll be gone, she's moved on
to someone who takes the time
Her love wasn't a priority to you
you had other things on your mind
and now that it's much to little and too far too late
the busy signals all that's left behind
you're all alone
Kommentarer
Trackback
