Idag är det onsdag. Började med att jag försov mig så jag hade en halvtimme på mig att käka och göra mig i ordning. Sen höll jag på att missa bussen. Första lektionen va 2 timmars föreläsning me 2 konsumentvägledare, trråkigt...satt och typ klottrade lite och så :P Sen va de lunch, bläää. Åt ingenting. Sen hittade jag och Karkki leksak på donken, sånna där grejer man brukar klappa me på ishockey me. Vi hade skitkul, så barnsliga som vi e :P Satt me Patrik en stund sen skulle vi på samling och sen engelska. Vi gick och sjöng för Mats som fyllde 29 år. Sen satt vi bara och snackade hela lektionen. Sen satt jag och snackade lite me SaraA, sen me Ella, sen tillbaka till SaraA och Patrik och sen SaraA och Sara. Sara satt och skakade, sen gick hon iväg, sen svimmade hon. Faan va rädd jag blir när de där händer! Vi tog hand om henne och så sen va de dags att gå hem. Stack hem till Ella för vi skulle plugga, även om de inte va de vi gjorde :P Hade lite kul och Ella gjorde ett armband till mig, tack :* Sen åkte jag hem, satt och pratade lite med mamma om skolan.

Hennes blick. Hennes blick när hon hörde hur jag låg till i alla ämnena. Den blicken, de tonfallet hennes röst hamnar i. Jag hatar det. Man ser och hör hur besviken hon blir. Hennes ord säger inte så mycket, men hennes blick, den säger allt. Jag var tvungen att gå ut. Ut. Spelar ingen roll var. Bara ut. Och ut gick jag. Jag gick till Brunna. Bästa stället att tänka på. Jag satte mig där. Jag frös. Men jag brydde mig inte. Jag kunde inte gå hem. Inte förren mamma åkt. Jag frös mer. Och ännu mer. Tillslut klarade jag inte mer. Jag började gå hem. Jag sprang. Jag sprang tills jag tappade andan. Bara för att inte tänka på det. Jag sprang. För att sluta gråta. Jag fick ont. Ont i både fötter och knän. Men jag brydde mig inte. Jag kände nästan inte smärtan. Ville bara sluta gråta. Jag kom hem. Ingen gråt kvar. Mamma hade åkt. Pratade kort med Patrik, men sa ingenting. Och nu sitter jag här. Känner att tårarna brinner innanför ögonlocken, men jag kan inte gråta. Får inte. Nu känns det som om jag har skrivit en hel roman. Hoppsan...Igår va jag så lycklig. Men nu...Jag måste sluta nu.
Puss <3