Dagen började ganska bra, hann till skolan och så. Sen va sandra nere, och då blev jag också nere...vi vi va nere tillsammans, iaf tills hon blev glad igen ;) Sen satt vi och gjorde matten på eftermiddan och då sa hon faktiskt (kommer inte ihåg exakta orden men) : " Det känns bättre nu när jag är med dig". Och jag blev så himla glad för det kändes som att det var mitt syfte idag :)

Tycker inte ni det känns väldigt jobbigt när ni vet att någon ni håller väldigt kärt mår jättedåligt men ni vet inte vad ni kan göra, eller i vissa fall om ni kan göra nåt? Och ni går där och är orolig för att hon ska göra något dumt? Jag tycker iaf att det är det jobbigaste som finns på denna jord!!! För även om han/hon pratar med dig, så vet du inte om han/hon utelämnar något för att slippa tjatet. Jag vet jue själv hur det är, man vill jue att folk ska veta men inte allt. Men en av det värsta känslorna i den här situationen är nog oron för att han/hon ska få för sig att göra något dom inte borde, och lite en skuld man känner när man inte vet vad man ska göra...

Nu är det drygt en månad sen du försvann, och jag saknar dig mer än någonsin!! Man märker även på Siffe att han saknar dig , någon som tvättar honom, någon som håller honom sällskap om dagarna osv. Han har blivit gosigare och det är nog bra, för jag behöver verkligen kärlek nu! Vi saknar dig här hemma och vill att du kommer tillbaka <33 Det är så jobbigt att se alla så ledsna hela tiden, speciellt Lea...

Nu har jag verkligen deppat ner er, så jag borde sluta nu
PUSS <33