Jag ska säga sanningen:
Jag mår skit. Verkligen inte bra. De göt ont. Överallt. Fysiskt och psykiskt. De blir fysiskt för att den psykiska smärtan bubblar över. Det finns inte mer plats med mer psykisk smärta. Då blir resten fysisk. Pappa frågar hur jag mår, bara bra. Lea frågar, jag mår bra. Vänner frågar, de är lugnt. Sara frågar, inte alls bra.. Henne är den enda jag kan säga sanningen till.När alla frågar ljuger jag.. För att slippa för myck frågor.. För mycke "stackars Anneli".. Jag orkar inte med de. Sara, hon gör inte så. Hon finns bara där <3 Tack Siii, älskar dig!! <3

Varför kan du inte bara slå mig? De gör inte lika ont. De kommer göra ont i dagar, men de här.. Snälla skjut mig.

De är svårt att släppa taget, men ibland måste man..